Sveriges mästerkock.

Med risk för ett långt inlägg och att både mitt kaffe och mina frukostägg hinner kallna innan jag skrivit klart är det ett inlägg jag är glad över att få presentera.

Våren 2017 tänkte jag en kväll att jag borde våga utmana mig själv. Våga ta steget att utmana mig själv och testa min matlagning och se om det är ätbart eller om familjen luras ;). Jag skickade in en ansökan och berättade inte för någon, min lilla hemlis.

Mailet gick iväg på vårkanten och inget svar återkom.. På länge.. I väntan på svar på mailen så började jag logga in på min e-mail på jobbet, på mobilen, på ipaden, på datorn hemma, på mammas dator.. detta resulterade i att jag en dag får ett meddelande på inloggssidan att "hotmail" tror att det är hacker på gång och stänger ner min hotmail.

Hotmail kräver mig på ett lösenord som dom skickar till mitt mobilnummer, men lösenordet kommer aldrig fram!

Paniken i min själ börjar smått komma och jag har på fullaste allvar INGEN aning om hur jag ska kunna komma åt min mail.

Efter veckor av kämpande och olika telefonsamtal så lyckas jag äntligen komma till en människa i andra änden av luren, och inte de tidigare tio röstrobbotarna som vill att jag skall beskriva mitt problem eller ge dem ett betyg..

Mailen kom igång men jag fick inget mail... Sveriges Mästerkock ringde.... haha!!

Mitt på semestern sitter jag och min sambo i bilen efter ett riktigt floppdygn på ett nytt hotell någon stans i Sverige... och detta fantastiska samtal plingar i min lur.

"Hej jag ringer från Sveriges Mästerkock... osv... osv.. och sedan vi skulle vilja du kommer på audition".

Shit!? det är verkligen sant!! Jag ska gå på audition!

Audition!

4 september var det dags, på min hemmaplan Helsingborg.

Min fina syster tog sig ner från Tidaholm för att stötta mig och vara med mig under dagen. Min sambo jobbade natt så han dök upp lagom till matlagningen, vilken kille! Direkt från nattjobb till Helsingborgs arena för att stötta mig, Du är BÄST!

4 september var dagen då jag fick känna på alla nerver i min kropp, uppleva saker jag aldrig trodde jag skulle få uppleva i livet.

Jag fick info om att jag skulle börja laga mat 07:45 på morgonen. Tidigt i säng och upp i ottan, de få timmar sömn var välbehövliga och jag packade kylväska och kasse med all köksutrustning bara 4 gånger. Inget får glömmas bort! Tänk om vispen hade blivit kvar hemma? Eller att oxfilén blev kvar i kylskåpet! Då hade dagen varit körd!

Jag kom till auditionköket och fick min arbetsbänk, så fina människor som jobbade runt en och hjälpte en med vatten och visade hur spisen skulle funka.

Och där stod jag. Jag och mina 40 minuter att tillaga kanske för mig den viktigaste rätten jag tillagat någonsin, min lilla råbiff.

Alla moment var taktiskt genomtänkta och jag la upp alla momenten som en spelplan att ta mig fram igenom, moment efter moment för att få struktur och ordning på min matlagning.

Majonäsen var för mig det moment som kunde gå fel. Denna valde jag att börja med så att jag hade chans och tid att göra om och göra rätt om den skulle skära sig eller inte alls bli som jag ville i smak och konsistens.

Majonäsen sätter sig som ett smäck på första försöket!!

Majonäsen gav mig puls och självförtroende på max! Jag har hört från syrran att hon såg på mig hur mitt självförtroende kring maten bara växte genom att varje moment och komponent blev superbra. Mitt livs råbiff och jag gör den extra rätt och extra perfekt när det väl gäller! Så glad, så pepp!

Min tid mot klockan blev en lätt match, 2 minuter kvar och min råbiff var klar, uppställd på vagnen och jag var redo!

Jag blev utledd i en korridor och där fick jag på mig en mygga och fina Ylva visade mig vägen in till Juryn, Ylva peppade och sa till mig "akta kanten där inne kanske 3 ggr". Det enda jag kunde tänka när jag rullade in min vagn var "akta kanten, akta kanten". Jag missade kanten! PHUE.

Nu var det dags, knäna skakade, handsvetten var ett faktum och min darriga läpp gick inte att missa!

Jag stod där, lilla lilla jag och 3 tuffa domare framför mig!

Frågorna av dem flödade. Polisfrågor varvat med matfrågor och privatliv. Jag har nu i efterhand försökt reflektera över vårt samtal, minnas tillbaka frågor och svar.. Det mesta är svart minne! Jag kan bara inte minnas tillbaka alla frågor.

Jag minns det som visades på TV.

Jag minns Marcus skrämmande blick och jag minns att ögonkontakten med Leif var som att man bara ville gå fram och krama om farfar. Leif, DU är så varm och fin människa!

Mischa tar första steget mot min tallrik och jag vet jag tänker "måtte hon inte avsky det".

Och sedan var minnesluckan ett faktum, jag minns INGET av vad som sades, vad som gjordes, vad som hände eller hur jag reagerade! Men förklädet var mitt och jag ville bara springa ut till min sambo och syster och skrika!! Fy FAN vad jag är bra, jag ÄR verkligen bra på att laga mat!

Jag är bra på att laga mat!!